Nu när isblå vindar blåser så kallt

Underbara underbara Ludwig Bell har släppt sitt debutalbum. Det är sant! Eller tekniskt sett har jag för mig att det släpps först i övermorgon, men vet ni vad? Det finns redan på Spotify, hela min kropp fylldes med lycka. Och nu kan jag omöjligt ångra, ens för en sekund, den där kvällen på Henriksberg. Konserten hann knappt ens ta slut innan jag bara var TVUNGEN att berätta för honom hur makalöst underbart fint han fått mig att må. Jag fick en lycklig kram, från scenen. Kanske blir någonting att berätta för barnbarnen?

Det känns i hjärtat

Det gör verkligen det. Och på torsdag så åker jag till Stockholm. Hatade och älskade Stockholm. Med parkbänken ovanför Mariatorget, där jag ristade in ett litet meddelande en gång. Och jag tror, jag tror att jag faktiskt längtar dit nu. Jag älskar ju ändå att jag har upplevt allt det där, att jag en gång ändå levde. Förändring är som mitt syre, även när det kväver mig.